måndag 19 februari 2018

327

Idag har jag handlat, försökte verkligen att inte slösa pengar men har nog misslyckats lite med det. Snart ska jag färga håret, och sen baka kakor.
Har ångest mer eller mindre varje dag, mest på kvällarna innan jag ska sova. Tvångstankar som inte förblir tankar utan blir till handlingar vissa kvällar. Det går helt enkelt inte att stå emot, hur mycket jag än försöker. Så mycket självhat att jag nästan mår illa, och frågan varför? är det enda som ekar i huvudet. Ibland känns allt bara skit.

söndag 11 februari 2018

326

It was raining when they let me out of the hospital
I had nothing in my pockets
Still had the bracelet on
Still had the bracelet on, oh yeah
You and me get the chills at the same time
Who would have thought?
The exact vibrations

On the outside I was fine
But inside I was all torn up, yeah
How do you think that felt?
How do you think that felt for me?

torsdag 8 februari 2018

325

Nu sitter jag hemma hos AJ och snor internet så jag kan blogga. Annars då. Jag målar i min målarbok och tittar på House största delen av dagarna, dricker te ur min rosa termos från TGR och dagdrömmer. Mycket gamla tankar har kommit tillbaka, även fast jag inte vill erkänna det. Katastroftankarna som i höstas styrde över mycket i huvudet, känslan av att vara helt ensam trots alla människor runtomkring mig och de där förbannade ångestmolnen som förgiftar luften jag andas. Fast definitivt inte lika stora moln. Och det är bara tankar. Inte handlingar. Får inte bli till handlingar.
I onsdags pratade jag med min boendestödjare och hon räknade upp alla positiva saker som har hänt. Och visst känns det skönt, att vara med och kunna glädjas åt saker och ting, leva utan paralyserande panik varje dag, men ändå mår jag inte sådär superbra som det kanske verkar. Det känns som att jag inte får må dåligt, eftersom allt verkar så bra och sakta men säkert går framåt. Jag bor på ett bra boende med bra personal och lugna människor, mina tryggheter är nära, snart ska jag kanske börja med nån aktivitet, och jag känner att jag vill göra nånting, och allting liksom håller på att falla på plats. Men hjärnan är som den är och hittar på problem där det egentligen inte finns några. Egentligen borde jag njuta av det trevliga medan det varar för jag vet aldrig när det svänger igen. Livet verkar okej nu men jag vågar ännu inte hoppas på att det har blivit bättre och kommer fortsätta att vara så. Jag tillåter inte mig själv att hoppas.
Jag distraherar mig från de farliga tankarna men ju mer jag fokuserar på att bli distraherad, desto tyngre känns det när jag väl sitter ensam på sängen klockan två på natten och stirrar rätt ut. Det kanske inte låter vettigt i nån annans öron, bara mina.
Men. Jag planerar faktiskt att träffa vänner när jag har pengar, kanske skaffa en ny piercing om jag har råd. Och jag vill åka och göra allting. Herregud, jag har inte åkt kommunalt på lite mer än två år. Jag hoppas att jag klarar av det, att jag kan göra allting utan att krascha i slutändan.

Det här året kanske blir bra ändå.

torsdag 1 februari 2018

324

Igår har jag städat, bytt sängkläder, dammsugit, tagit ut soporna, duschat, och nu tvättar jag kläder. Jag är trött och vill helst sova. Vaknade runt 6 på morgonen med den åh så härliga gamla ångesten. Men jag lyckades somna om och det känns bättre trots konstiga andningen och händer som skakar så att det blir svårt att skriva. Min låtsas-tvilling (som egentligen är två år äldre än mig men många tror att vi är tvillingar) håller på och flyttar in i en lägenhet som ligger en stenkast bort. Så nu när nån av oss har tråkigt kan vi hälsa på varandra och ha filmkvällar. På lördag blir det födelsedags-och-inflyttningsfest med 80-tals tema. Ska pyssla ihop lite mer presenter idag och slå in alla. Nu ska jag vila innan mobilen påminner mig om att jag måste hänga tvätt och slänga ännu mer grejer in i tvättmaskinerna. Skönt att vara hemma.

måndag 29 januari 2018

323

Home sweet home! Idag blev jag utskriven efter sju veckor på avdelningen. Det känns faktiskt bra. Idag har jag mest kollat på serier och sovit, men imorgon tänker jag återgå till livet. Och städa, för det mesta. Ska prata lite med personalen om hur vi ska göra så att jag slipper en sån svacka igen, eller snarare hur vi ska hantera det. Som den ansvarsfulla vuxna människan jag låtsas vara.
Nu har jag också ett medicinskåp i badrummet, fast personalen har nycklarna, och ett tag framöver så kommer personalen att ta hand om mina mediciner. Men men. Jag kanske skriver mer imorgon, sömnmedicinen börjar verka så nu ska jag sova. Godnatt.