tisdag 31 januari 2017

235

Jag har nog aldrig riktigt vetat vem jag egentligen är, och för att vara helt ärlig så är jag fortfarande väldigt osäker. Men jag vill ändå få det här sagt.
Ända sen jag var liten har jag avskytt mitt namn, min kropp, mig själv. För att jag kände att inget av det som jag fick tilldelat vid födseln passade mig, allt var fel fel fel.
Det fanns en period i mitt liv då jag försökte vara den som andra förväntade sig att jag skulle vara. Jag försökte passa in, med smink och behåar, med klänningar och hår ner till armbågarna. Men det var aldrig jag. Jag ville aldrig vara en tjej. När jag klippte håret och struntade i klänningar, blev jag på nåt sätt lite lyckligare. Men. Jag är fortfarande osäker. För ibland känner jag mig inte helt som en kille heller, jag vet bara att jag inte känner mig som en tjej. Och det har jag aldrig gjort. Får jag frågan om vilket kön jag identifierar mig med vet jag aldrig svaret. Finns "annat" som ett alternativ så är det det jag väljer. Jag vill inte behöva identifiera mig med nånting. Varför ska mina kläder och mitt hår definera vem jag är? Låt mig färga håret rosa samtidigt som jag använder en binder för att få en plattare bröstkorg. Sånt ska inte få definera mig som person.
Jag är jag, jag är Luu, och låt mig räkna ut resten med tiden.

Det här var en ganska stor röra, så jag vill avsluta det med dikten “Not” av Erin Hanson.

"You are not your age,
Nor the size of clothes you wear,
You are not a weight,
Or the colour of your hair.
You are not your name,
Or the dimples in your cheeks,
You are all the books you read,
And all the words you speak,
You are your croaky morning voice,
And the smiles you try to hide,
You’re the sweetness in your laughter,
And every tear you’ve cried,
You’re the songs you sing so loudly,
When you know you’re all alone,
You’re the places that you’ve been to,
And the one that you call home,
You’re the things that you believe in,
And the people that you love,
You’re the photos in your bedroom,
And the future you dream of,
You’re made of so much beauty,
But it seems that you forgot,
When you decided that you were defined,
By all the things you’re not."

onsdag 25 januari 2017

234

I måndags var jag hos tandläkaren igen och drog ut en till tand. Tandprotesen ska fixas nån gång, när tandläkaren har tid. Det suger och jag känner mig äckligare än äckligast men vad ska man göra åt det.

Annars då? Jag vet inte riktigt. Inte mycket händer just nu. Jag bara väntar på att saker och ting ska hända. Vill flytta hemifrån, men får också ångest när jag tänker på det. Men det kommer nog ta ett tag innan det händer.
Jag mår okej, och minns inte ens när jag skadade mig sist. November kanske, eller början på december. Jag minns verkligen inte.
Sömnen & ångesten är det fortfarande lite jobbigt med, och ibland kan jag inte somna innan klockan blir fyra på morgonen. Jag behöver minst åtta timmar sömn för att kunna fungera när jag väl vaknar, annars mår jag skit.

fredag 20 januari 2017

233

Blandade lite piller (inget jag rekommenderar) och med ångest lyckades jag åka till tandläkaren. Drog ut tanden och min protes ska fixas/ska få en ny. Men det kommer ta lång tid. Grät där och gråter nu också. Efter tandläkaren åkte vi bil ett tag. Så ja, jag klarade det. Jag sprang inte därifrån. Men vad gör det, om jag nu i veckor inte kommer våga träffa och prata med folk, förutom min familj.
Mår så jävla dåligt på grund av detta.

Ska kolla på film hela kvällen/natten och tycka synd om mig själv. Fy, så patetiskt.

torsdag 19 januari 2017

232

Gråter och skakar av ångest. Patetiskt. Jag vill bara vara normal, inte vara så jävla rädd. Kan inte fokusera på nånting idag, tankarna bara flyger iväg och jag undrar vad jag kommer att göra om jag panikslaget springer från tandläkaren imorgon. Om jag inte klarar ett dumt jävla tandläkarbesök så kommer jag att straffa mig själv på olika sätt, ja jag vet att det är fel men skitsamma.

Vill åka bil och lyssna på musik för att lugna ner mig, men ingen har ork till att bara åka runt med mig.

Make sure you kiss your knuckles before you punch me in the face
There are lessons to be learned, consequences for all the stupid things I say
And it is no big surprise you turned out this way
The spark in your eyes, The look on your face

onsdag 11 januari 2017

231

Den outhärdliga smärtan när man inser att man är ingenting. Jag är inte fin, eller smal, eller smart. Jag är inte bra på nånting annat än att hata mig själv och förstöra för mig själv. Det är inte konstigt att folk inte vill träffa mig. Skulle jag träffa mig själv skulle jag avsky mig.

Jag är ingenting och jag står inte ut.

tisdag 10 januari 2017

230

Egentligen har jag ingenting intressant att skriva om (men har jag det någonsin?). Imorgon ska jag träffa terapeuten, minns faktiskt inte när vi sågs senast. Jag mår konstigt. För jag mår inte bra men jag kan inte säga att jag mår dåligt heller. Jag befinner mig nånstans i mitten, vilket är farligt för det betyder att jag kan dras åt vilket håll som helst, när som helst.
Känner mig äcklig. Dels på grund av tänderna, dels på grund av min vikt, dels på grund av min orkeslöshet som gör att jag inte orkar duscha särskilt ofta. Det är bara att sätta upp håret och byta kläder, och hoppas att ingen märker (alla vet ändå). Det är bara så obekvämt att vara i min kropp, jag vill ut ur den. Men det går inte.
Jag är hopplös och patetisk.

The horrors of the night melt away,
Under the warm glow of survival of the day,
Then we move on,
My shadow grows taller, along with my fears,
And my frame shrinks smaller as night grows near.

When the sun is climbing window sills,
And the silver lining rides the hills,
I will be saved for one whole day,
Until the sun makes the hills its grave.

tisdag 3 januari 2017

229

I start to part two halves of my heart in the dark and I
Don't know where I should go and the tears and the fears begin to multiply
Taking time in a simple place in my bed where my head rests on a pillowcase
And it's said that a war's lead but I forget that I let another day go by
I want to be afraid but it seems that these days
I'm caught under water and I'm falling farther
My heart's getting harder, I'm calling my father
Am I screaming to an empty sky?
Empty sky, no way, that's me cause one half of my heart is free
Empty sky, no way, that's me, cause the other half of my heart's asleep

måndag 2 januari 2017

228

Första dagen på året började verkligen underbart, mhm, så jävla bra att jag vill krypa under täcket och aldrig mer visa mig ute bland folk. Hade huvudvärk/spänningshuvudvärk/lätt migrän som släppte på natten, blä.
Jag tycker att jag vidrig och att jag tappar tänder/fyllningar hjälper inte. Försökte gå till tandläkaren idag men så fort dem bad mig att gapa började jag grina och stack därifrån, grät och grät och grät och grät. Mamma har bokat en annan tid, om 18 dagar, och om jag inte klarar den heller får jag satsa på teckenspråk och aldrig mer prata. Har knappt tittat i spegeln och den jag har i mitt rum har jag vänt på. Egentligen skulle jag åka och pierca näsan imorgon men jag mår alldeles för dåligt. På torsdag ska min bästa vän komma till mig och kanske då vågar jag gå dit med henne.
Och nu gråter jag igen. Kan någon bara skjuta mig?

(Jag hatar när folk säger till mig att jag är fin, för jag vet att dem ljuger och försöker bara vara snälla. Jag är bara så jävla ful.)