Jag stod framför spegeln och ritade streck, där mina tvångstankar sa åt mig att göra det. Men det visade sig vara en dröm. Tror jag, jag är fortfarande inte säker. Drömmer om undergången, och det är nästan det enda jag kan tänka på när jag väl börjar tänka. Önskar att jag kunde sluta, att jag slapp.
Jag slipper aldrig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar