269

Dagen är snart slut och jag borde egentligen ta mina mediciner och sova. Men måste få ur mig lite frustration som är så varm att den bränner mig på insidan.
Jag vill verkligen inte få någon annans tragedi att handla om mig, jag avskyr sånt och vill inte verka som en person som gör så. Men idag fick jag reda på någonting som helt enkelt fick mitt hjärta att krossas i tusen småbitar som jag ännu försöker plocka upp. Det gjorde mig ledsen, det gör ont att hemska saker händer, oavsett vem det gäller egentligen. Är det någon nära så gör det självklart extra ont.
Jag försöker hjälpa människor. Och ibland gör jag saker som är dumma, gör dumma val och gör sånt jag egentligen inte mår så bra över, och sen går runt med ett stort mörkt moln fylld med skuldkänslor. Bara för att jag känner att jag inte kan hjälpa på ett annat sätt. Ända sen jag var barn har jag gjort vad andra bett mig om, sa åt mig att göra, bara för att jag inte vill göra någon upprörd. Mitt bekräftelsebehov och den enorma skräcken för att bli övergiven får mig att lyda, oavsett vad jag faktiskt vill.
Och någon gång kommer det att ge mig problem, för någon konsekvenstänk har jag inte. Skitsamma.

Har en intressant vecka framför mig, faktiskt. Hoppas att jag klarar av allting. Har så mycket att göra, och ska träffa folk nästan varje dag. Kommer vara helt slutkörd i helgen, men det gör inget. Det kanske får mig på andra tankar. Ser mest fram emot morgondagen, tisdagen och torsdagen. Jisses. Minns inte när jag hade så "fullt upp" sist. Det har varit tomma tråkiga veckor i evigheter, känns det som. Medicinen har kanske faktiskt hjälpt mig.