All stress och oro inför att träffa den nya psykologen förra veckan visade sig vara helt i onödan, då någon från psykiatrin ringde mig och sa att psykologen var sjuk så jag ska träffa honom imorgon istället. De senaste dagarna har varit jobbiga, trots att jag försökte le och spela glad för att inte låta någon se igenom mina lögner. Men igår kväll bröt jag ihop, låg i sängen med släckta lampor och grät. Pratade med nattpersonalen lite när hon kom in och såg att jag inte mådde bra. Det hjälpte lite, och jag slutade gråta och började tvätta kläder för att hålla mig upptagen. Idag är jag trött och ledsen. Eller kanske inte ens ledsen, mer likgiltig. Jag drog upp persiennerna och gardinerna, öppnade fönstret och började städa. Har än så länge bara lagt undan kläderna och diskat, nu tar jag en paus, annars skulle jag svettas ihjäl. Ska snart städa resten av rummet, sen badrummet och sen ska jag ta en lång, välbehövlig dusch. När jag är klar med allting så ska jag göra te, ta boken jag läser om just nu, och sätta mig i solen ute på gården och försöka läsa så mycket jag kan. Jag har utmanat mig själv till att läsa alla böcker jag lånade ut sist innan det är dags att lämna in dem.
Och förhoppningsvis ska jag få besök av min bästa vän nästa helg. Planerar redan vad vi ska göra, tanken på att äntligen ses efter ungefär fem månader ger mig lite mer energi. Om vädret tillåter så ska vi sitta ute, kedjeröka och dricka alkoholfri champagne. Sen ska vi kolla på nån dålig film och äta mac and cheese och pop tarts. Bara några dagar kvar. Håll ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar